amandalott

Hej på er och förlåt för uppehållet! Jag har haft en liten svacka igen. Mitt huvud värker och jag är så galet trött hela tiden. Men nu är i alla fall Krippe och Geris hemma hos mig! Vilken total jäkla lycka. Varje gång jag får krama om Krippe, pussa honom och känna hans underbara Krippe-doft så pirrar det från topp till tå. Allvarligt talat. Det känns helt sjukt! Sjukt bra! Och knasbolls-Geris. Jag finner inga ord. Schäferdoft och G-E-R-O! ♥

 

 

I morse var det dags att byta min p-stav i armen. Jag ville så gärna ha Krippe med mig, fast jag gjort det många gånger nu. Helst vill jag vara så nära honom som det bara går och så länge det bara går. Tiden jag hade fått var en morgontid, och då visste jag att Krippe skulle säga nej. Därför ställde jag inte det här som en fråga, utan som en order. Typ: "Vi ska vara hos barnmorskan klockan 09 i morgon, okej? Det var tydligen viktigt att pojkvännen följde med". Hihihi. Och han följde med så snällt! Tog bilder, ställde frågor om staven och spanade in rummet. Trevligt. Och det gick ju fint! Tre år sedan sist, och mycket kan hända på tre år. När jag satte in den vägde jag nära 25 kg mer än min normalvikt, gick därefter ner dessa kilon igen. Efter ytterligare en medicinbehandling hade jag gått upp samma kilon och några till igen, och nu när vi skulle ta ut den är alla kilon återigen borta. Haha. Summa summarum: Den satt kvar på samma ställe. Och ett rosa fint bandage fick jag!

 

 

När vi kom hem åt vi lunch och jag sov en stund på soffan. Efter några timmar hemma åkte vi på en liten shoppingtur i stan, även för att miljöträna Gero lite i passivitet. Jag fick med mig mycket fint hem som jag längtat efter. Stadsturen avslutades med en storhandling på Willy:s. 

 

 

Nu känns det så bra. Räkningarna betalda, kyl och frys fulla med mat, städad lägenhet, tvättat och rena lakan i sängen, jag ligger före med skolan, mina killar är hemma, p-stavsproceduren är över för den här gången och ny medicin är uthämtad. Jag har också anmält mig till ett prova på-pass i CrossFit, men dom och några till träningstankar får ni veta mer om i ett senare inlägg. Nu har jag i alla fall tittat in och berättat om hur jag mår, hur läget är och vad vi har gjort. Vad gäller svackan så hoppas jag att den försvinner. En viss oro susar i kroppen, för känslan jag har är precis densamma som inför förra stora krampanfallet...