Stabilt instabilt
En bit halvliggandes Krippe i soffan, gårdagens ships och en bit Gero i högra hörnet är vad jag har att bjuda på idag!
Lördag och icke strålande sol! Men jag har vant mig och är inte ens irriterad längre. Nu är jag bara inställd på flytt, höst, jobbsökande och nya tider. Skitsamma om jag är lika blek som min kjol, skitsamma om vattnet aldrig hann bli varmt i år och skitsamma om jag bara var på stranden två gånger. Det kommer fler somarar, och för mig verkar det faktiskt vara så att varannan sommar blir bra och varannan sämre. Så jag får väl börja räkna ner till juni 2016 då!
Jag känner mig lugn nu. Jag har läget helt och håller under kontroll. Men det betyder inte att det är bra, men att jag "gillar" läget som det är. Det är liksom stabilt instabilt. Vissa saker är jobbiga, men jag hanterar det. Vissa saker är jag nervös och orolig inför, men dom tankarna försvinner när jag vill. Egentligen finns det hur mycket som helst att vara orolig för om man bara tänker tillräckligt länge. Hur länge räcker pengarna den här månaden? Är jag skyldig någon pengar? Tänk om jag inte klarar tentan? Tänk om jag inte kan sova i natt? Tänk om det kommer hemska tankar som jag inte vill ha? Tänk om det blir strul med flytten? Hur uppfattas jag av andra? Vad tänker andra om mig? Tänk om det inte blir så bra som vi trott? Tänk om jag inte får något jobb? Tänk om jag klämmer fingrarna i dörren när jag går ut med Gero? Tänk om min arm fastnar i sopnedkastet när jag ska slänga sopor? Se där - lite inspiration!
Men njedå, så bitter är jag inte. Jag vill bara konstatera, om inte annat för mig själv, att det som sagt finns oändligt mycket att oroa sig över. Det man kan styra över och få avklarat direkt är en sak, men som framtiden - som man faktiskt omöjligen kan styra över förutom praktiska saker, den kan man ge fan i att oroa sig över. Tänk om det går jättebra, då har man oroat sig i onödan. Och går det åt helvete, då har man oroat sig dubbelt så mycket i onödan.
Det är lördag eftermiddag. Gero har nyklippta klor och flåsar högljutt i sin korg. Krippe tittar på film. Jag sitter här. Det känns mysigt. Och jag lever i nuet. I alla fall ikväll.