amandalott

 

 

Hej vänner och idioter! (Vissa oönskade läsare, alltså). Sommaren beter sig konstigt, eller hur? Förra året vid den här tiden cyklade jag till Lillsjön i Östersund och badade så gott som varje dag - så här såg det ut. Nu har jag bara cyklat till stranden tre ynka gånger, plus några soltimmar i parken. Vi har flyttat och stökat visserligen, samt så pluggar jag, men vad fasen! Kom igen nu! Mer sol!

 

 

Över till rubriken. Vuxenpoäng. Jag är tydligen vuxen nu, men jag känner mig ändå som ett barn. Varje gång jag går in på Systembolaget, varje gång jag går och lägger mig mitt i natten, tar slut på pengarna alldeles för fort eller äter godis på en tisdag - känns det som att jag syndar. Det gör jag förmodligen också, i alla fall när det gäller godiset. Men så länge jag räknas som ungdom på SJ och SAS kallar jag mig ungdom. Jag är alltså inte vuxen än. Bra, så har vi rett ut den saken!

 

 

Jag har trots allt lyckats samla några vuxenpoäng. Jag har ju faktiskt haft tillsvidareanställning och varit med i facket, jag har sambo, hund och egen lägenhet med uteplats. Jag tycker om vin, Keso och tomat. Jag har körkort. Typ där tog det slut. Några pensionärspoäng har jag också. Vi har börjat spela på lotto (!), vi går väldigt sällan ut på krogen nu och (håll i er nu) - jag har virkat en halsduk! Det blev i och för sig ingen halsduk utan mer... En grytlapp/minitält? Jag har i alla fall virkat, så det så. Nu tänker jag sluta att tala om livets olika faser innan jag får ångest. 

 

 

Krippe och Gero är på väg hem, hoppas jag. Han slutade i alla fall 17:30, men det vet man ju hur det är med ambulansare. Schemat är en sak, verkligheten är en annan. Om någon tant timar in att snubbla precis när Krippe ska stämpla ut, eller om någons hjärta slutar slå precis när bilen rullar in i garaget - ja då blir det övertid. Ibland övertid deluxe. Glömmer aldrig när jag satt utanför Farsta brandstation och väntade i två och en halv timme. Men okej, han är i alla fall på g! Färdigbabblat!